secretretreat

Jag sparkade till maskinen lätt med foten. Förbannade spel. Kul var det, men oumbärligt irriterande när man förlorar.

'    Bakom mig hörde jag en kille som frågade ägaren var ”any” knappen satt. Jag suckade. Idiot. Jag tog fram ett till mynt ur fickan och stoppade det i min maskin. Låten satte igång och på skärmen stod texten ”You get three wishes. You will fail!”

'    Efter fyra minuter hade jag förlorat igen. Då gav jag upp, jag hade slösat en hel timme på spelet. Klockan var tjugo i fyra, dags att hitta någonstans att sova.

'    Jag vände mig om och gick mot dörren, slängde en blick mot ägaren och nickade, han nickade tillbaka; här hade jag varit innan.

'    Natten vandrade mot en lördagsmorgon, och jag bestämde mig för att skåda månen en stund. Allt där ovanför var ju trots allt stället jag kom ifrån. Jag kände prövande musklerna i mina vingar under tröjan medan jag steg ut på gatan och fyllde lungorna med den ljumma och stilla nattluften.

'    När jag gick där nerför gatan så kunde tanken på att en hjord zombier skulle springa emot mig när som helst inte undgå mig. Sen att min machete som jag fick från ingenstans skulle skära igenom alla hur lätt som helst. Som de vore smör. Tanken fick mig att fnissa.

'    Det var faktiskt dimmigt ute, en spöklig dis låg tungt över alla husen och någonstans hörde jag hur en sekundvisare tickade. Månen lös däruppe någonstans, jag kunde se ljuset slå emot byggnaderna, men fortfarande var det moln ivägen.

'    Mina fötter ledde mig, jag visste inte var jag var påväg, men någonstans vettigt skulle det väl bli, jag litade ju trots allt på dem. Bredvid gatan jag gick började en å försiktigt leta sig fram och när jag riktade blicken framåt fanns där en kullerstensbro. Stället och sättet den bara fanns där var märkligt. Som om den var gjord bara för mig.

'    Längst kanterna hade den räcken i svart och fyra tända lyktstolpar på vardera sidor. Som om det inte skulle vara perfekt så var allt täckt av tjock och ljuv dimma. Jag skyndade på mina steg och var där på en halv sekund. Så fort jag satte första steget på bron så saktade jag farten och bara njöt. Ren och skär njutning.

'    Långsamt gick jag fram till räcket och smekte det med ena handen, kramade sedan om stången och höll i mig. Jag slöt ögonen och höjde huvudet mot himlen.

'    Öppnade ögonen.